Come on, catch up!

Det här kan nog vara rekord i vart-tog-fingerkliandet-vägen i blogguppehåll. Men så bytte jag sysselsättning, sålde den sista pocketboken, förklarade syftet med den sista korsordspennan och räknade fel på kassan en sista gång för den här sommaren och så gick jag till Resia. Bad om att få komma bort och togs till Grekland två dagar senare tillsammans med Therese och förvandlades till charterturisten.

Vi packade våra väskor (Therese en dubbelt så stor som mig, vilket kanske inte ens behövde förtydligas) och flög iväg till en liten, blåsig, sandig, solig och alldeles, alldeles underbar ö som enligt vår resetipsare inte skulle vara så turistexploaterad och nåja för den. Svenska kan ha varit vanligare än grekiska på ön.

Första kvällen går vi vilse i vad vi trodde var i smyg. Men uppenbarligen avslöjas vi av såväl blekhet som förvirrade blickar när en solbränd, brunögd servitör med typiskt grekiskt utseende säger "Tjena, leget" på den bredaste av stockholmsdialekter. Jaha? Ehm. "You're looking for the Apollo office?" Jaha. Eller? Jo, det gjorde vi ju. Det stockholmska ordförrådet var begränsat, men vi var ohämmat sålda till restaurangen och lovade komma tillbaka.

Och det gjorde vi. Nästan varje kväll. Som om det inte var nog med killen med stockholmskan fanns det en kille med norska (som för att toppa lyckan hette Gert - Gert!) och en annan som hette Michelangelo - vad mer kan man begära av en favoritrestaurang? Drinkar med tomtebloss, god mat och - trumvirvel - en servitör som börjar älska - ja, älska - Therese sista kvällen. Jag hör mest blö blö blö, madame. Men det betydde uppenbarligen "jag älskar dig, madame" på franska. Spännande, tänkte jag och kände mig väldigt mycket i vägen för det nya paret till dess att Therese berättade att hennes svar på "blö blö blö" var "No, you don't". Det är fina grejer. Fin retorik.

Sedan solade vi. Och vi läste, eller jag läste och skaffade mig en hej-vit-del-av-halsen-bränna. Och vi skaffade oss en till grekisk vän som gillade att ta betalt när vi tryckte i hans solstolar och som gillade ännu mer att uppmana oss att ta det "easy with the books" varje gång han gick förbi. Varje gång var rätt många gånger. Ibland utvecklade han det till "they can be dangerous sometimes". Jag var noggrann med att inte berätta att jag hade Sommardöden i handen några av gångerna.

Sedan brände vi oss (mest jag). Eller egentligen var det dag två - men det behöver man ju inte låtsas om.

Sedan sov Therese. 15 timmar. I streck. Så jag läste lite till. Och lite till.

Sedan var jag hungrig mest hela tiden. Therese har under vår tidigare vänskapsperiod (som är rätt lång) gett sken av att tycka om att äta vilket jag tyckte var tryggt med tanke på att mitt humör kan svikta i ett klimakteristuk om jag avstår någon måltid. "Jo, jag gillar visst att äta - men inte när det är så varmt!" Så jag hade lite matbristsvackor, men var rätt lycklig ändå.

Sedan åkte vi på utflykt till Olympos. Tidernas ställe som skulle behöva ett eget inlägg. Där ville en dam låta oss prova en del av deras traditionella klädsel och en meter kortare fick vi tyg på huvudet.

Och veckan gick fort. Gjorde oss bruna, utvilade harmoniska, lite småkära i den norsktalande servitören, fattigare (för Greklands ekonomis skull så klart).

Redan de gamla grekerna gillade ju Grekland under högsäsongen har jag hört. Och de var ju inte helt fel ute, de där gamla grekerna.